Var är Robin Hood?

Jag säger då det, vissa (läs högerpolitiker i regeringen) lever visst i en helt egen värld där bara dom som redan har gott om pengar ska få det bättre. Jag gillar verkligen dom fina uttalanden som gjorts under dagen och det som står i {tag vårbudget}en.

Till exempel följande…

 

– Fler kommer att ha ett jobb
– Låt oss glädjas åt att Sverige är på rätt väg.
En nöjd finansminister {tag Anders Borg} lämnade kl 10.00 över regeringens vårproposition till riksdagen.
-Sysselsättningen utvecklas starkt och arbetslösheten minskar, kommenterar finansministern budgeten.

 

Så långt låter det faktiskt okej, men sen kollar vi lite mer nogrant i vårbudgeten…

Trots att över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden föreligger det nu tydliga tendenser på arbetskraftsbrist

 

Då kan man undra inom hur lång tid kommer borgarna skrapa ihop en miljon jobb? Att de sedan vill att förtidspensionärer ska börja jobba igen för att det är brist på arbetskraft får jag inte riktigt ihop.

 

Fler härliga, fast för mig lite lätt obegripliga, saker i bugeten.

 

Det kommer av allt att döma behövas ytterligare åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta. Därigenom kan arbetsutbudet öka och risken för brist på arbetskraft minska.

 

Om arbetsutbudet ökar så borde väl risken för brist på arbetskraft öka, inte minska väl?

Sedan funderar jag på hur många fabriker, dagis, sjukhus, kommunala förvaltningar, verkstäder som erbjuder sina anställda städhjälp? Sist jag kollade var det dom högavlönade människorna i  det övre företagsskiktet som såg till att företaget betalde städhjälpen hemma.

 

Ett nytt förslag är att den planerade skatterabatten för hushållsnära tjänster utvidgas, så att den även gäller för anställda som får till exempel städhjälp av sin arbetsgivare.

 

Att sedan döpa om åtgärdsprogram, förvaltningar och utredningar är något som dom flesta regeringar är bra på när dom byter färg.

 

Man förtydligar även hur den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin för långtidsarbetslösa ska se ut. Först följer coachning, sedan subventionerade jobb och sedan – efter 450 dagar – ”varaktig samhällsnyttig sysselsättning”.

 

Det senare hette väl bland annat ”beredskapsjobb” ett tag under den röda perioden ?

 

Att arbetande folk röstade på dom blå och trodde att de verkligen skulle göra något för oss arbetare är helt otroligt, det är väl ungefär som att tro på att allt som står i kvällstidningarna är sant, speciellt löpsedlar och rubriker.

 

 

Utseendet är kanske inte så likt, men ideologin är väl ganska så genomgående lika för dessa komiska figurer.

 

 

Det här inlägget postades i Gnäll, missnöje, eller bara min åsikt. och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *